Anna och Ove ler glatt över första spotten i deras nya serie - från 999 ned till 001 helt utan Volvobilar?
Den 27:e juni gick två av platespottinghobbyns största ”kändisar” imål efter att ha sett den efterlängtade 999:an. De två – Anna Magnusson och Ove Olsson - går under namnet ”De siamesiska tvillingarna” och är inte bara engagerade i hobbyn, vilket de visat genom att vara aktiva på platespotting.com (under namnen annama och OveBove), utan de spottade också i en ruskig takt. Dessutom är de – tillsammans med Lennart Mossberg – de enda hittills som spottat alla sina 999 nummerplåtar här på platespotting.com.
Därför var det givet för oss att ta reda på lite mer om vilka de två egentligen är genom att ställa några frågor.
” När vi inte platespottar gillar vi att åka bil! Det är ett intresse vi hade långt innan vi började med platespotting. Kuskar runt ganska mycket i de västra delarna av vår region. Havet lockar mest för oss. Annars spelar vi gärna minigolf, grejar med vårt hus/trädgård, går promenader och umgås med Oves två pojkar som är hos oss varannan helg.”
”Anna har dessutom ett renodlat friidrottsintresse där hon är utbildad förbundsdomare och deltar i de större tävlingarna i Göteborgsregionen såsom Finnkampen och Euro Jump. Ove har ett stort motorintresse så han åker gärna och kollar på racing, mässor och ’en dag på strippen’.”
Att de två jobbar på Volvo vet nog många av de inbitna spottarna redan, men med vad?
”Anna jobbar som konsult med hållfasthetsprovning på Volvo PV sedan nästan fem år tillbaka. Provningen sker på så kallad komponentnivå, dvs man provar dörrar, säten, bälten etc var för sig och inte som komplett bil. Det finns det andra avdelningar som gör.”
”Ove jobbar som ’update coordinator’ av mjukvara och hårdvara på Volvos bilar. Han har varit anställd sedan 1985 på Volvo, började som en (o)hederlig arbetare på det så kallade golvet. Det Ove jobbar med nu innebär att han laddar i ny mjukvara i bilens styrenheter och då främst mot motorsidan men även transmission och andra enheter.”
”Vi jobbar båda två på utvecklingssidan vilket innebär att vi inte arbetar med de modeller som finns ute hos kund, utan det är bilar som kommer att synas ute på marknaden om typ ett år eller mer. Det är ett roligt och stimulerande arbete.”
Både Anna och Ove hade hört talas om platespotting långt innan platespotting.com öppnade men ingen av dem började att spotta då utan satte igång först i höstas.
Anna: ”Jag hörde talas om platespotting första gången 1998 tror jag men började inte med det då. Det var inget jag kände var något som intresserade mig. Sen, i höstas, pratade en kollega till mig, Charlotte heter hon, om platespotting. En vän till hennes sambo hade introducerat dem och hon tyckte det var något för mig och Ove. Sagt och gjort, jag kollade in hemsidan,
tipsade vänner och bekanta via mail, registrerade mig och sen var det kört! Har lyckats värva två kollegor till som kämpar på tappert men inte lika snabbt som vi. Charlotte å andra sidan tar det lilla lugna och är i dagsläget på 041.”
Ove: ”Innan jag och Anna träffades samåkte jag med några från Lilla Edet och dom höll på med platespotting. Jag kände inte för att engagera mig i detta då utan det blev först när Anna så entusiastiskt berättade att hon ville göra detta. Jag fastnade direkt!”
Med Volvo som arbetsplats har Volvobilar följaktligen varit en stor del av deras spottingserier. De gissar själva på runt ¾. Men det är inte en sån stor fördel som man kan tro att jobba på bilfabriken.
”Många tror ju att man kan stå vid banan när bilarna kommer ut och titta men det är inte så enkelt. Bilarna har inga plåtar på sig då, utan det är först när dom kommer till sin återförsäljare som plåtarna sätts dit!”
Ni har ju kallats för siameserna eftersom ni legat tätt ihop hela vägen. Har någon av er någonsin varit före den andre?
”Ja vi har varit före varandra vid flera tillfällen. Det har inte alltid synts på Internet men som mest låg Anna före Ove med ungefär 13 nummer tror vi att det var. Annars har det mest rört sig om ett par nummer hit eller dit. När den ene var före den andre brukade vi vänta in varandra för att hamna på samma igen. Det var roligare att leta efter samma nummer och sen göra high five när man såg det.”
Att de blev ”siameserna” är givetvis Yngve Ekbergs fel – eller förtjänst.
”Ja det var Yngve som började kalla oss för siameserna! Först var det ’siameserna från Nygård’ och sen blev det ’siameserna från Lödöse’ när vi flyttade in i vårt hus.”
Avslutningsvis måste den givna frågan för oss som har en bit kvar ställas: Hur känns det att vara klar och ha spottat den åtrovärda 999:an?
”SKÖÖÖÖNT!!! När vi var halvvägs, eller om det var att vi hade avverkat en tredjedel, så undrade vi oroligt hur det skulle kännas när vi närmade oss 999 eftersom det var så otroligt beroendeframkallande och vi då verkligen inte ville komma i mål. Hade riktig ångest. Men ju närmre 999 vi kom, desto mer längtade vi efter att gå i mål så det var verkligen en efterlängtad siffra.”
”Så här, en dryg vecka senare, så känns det fortfarande skönt. Fast ögat har inte slutat platespotta! Av ren vana så kollar man, fast det börjar släppa lite dag för dag. Det finns faktiskt en liten tomhet inombords. Det är jakten man saknar, att leta efter något. Men det ska nog gå att vänja sig av med också.”
Och redan nu har avvänjningen börjat och livet efter platespottingen har kunnat ta form.
”Vi umgås med varandra! Tittar på naturen, parkerar direkt vid affärens ingång utan att åka runt parkeringen några varv först.”
För det var annars något de gärna höll på med tidigare.
”Jo det är ingen överdrift att vi har varit väldigt engagerade och trogna spottare runt om i vår region. Har faktiskt åkt runt på IKEA:s och Coop:s parkering i Bäckebol många gånger utan att vi gått ur bilen och handlat, bara letat nummer!”
